juliarebeckaandersson

Vet inte vart dagarna tar vägen. Allt åker ihop. Idag tränade jag på morgonen, sen har jag färgat systers hår.
Allt är så mörkt, vill ha snö så det blir ljusare. Eller sommar, men det känns ju rätt omöjligt. Är irriterad mot allt och alla. Ena sekunden är jag sprudlande lycklig, till att sen bli helt tom. Vill ha en förändring, samtidigt som jag är livrädd att saker ska ändras.
Skriver meningar här, som snabbt raderas. Vill att mina systrar ska bo kvar hemma, så jag inte behöver sova själv. Ligger vaken hela natten och pratar med min finaste, bara för att allt känns bättre då. Vill att det ska vara närmre. Du. Vill ha det jag inte kan få. Varför vill jag alltid ha det jag inte kan få? Varför är vi tjejer installerade så? Man blir ju aldrig nöjd.