som om ingenting är allt

Jag älskar människor som ler. Det är ju verkligen det finaste som finns. Att få ett leénde av en främmande person kan ju göra hela ens dag. Iallafall min.
Och hela den här dagen har varit konstig. Och jag måste nog gå och lägga mig för att reda ut ett och annat. Men det konstigaste är att det känns bra, riktigt bra. Men ändå så svårt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0